vivans

har njutit lördagen med flugifiske-provning och bindning av flugor. Tänkte skaffe mig en ny hobby och konstaterade snabbt att det var handarbetet med flugbindningen som var roligast och själva fisket sekundärt.

Så här ser en äkta "FIlifjonk-nymf" ut. Mönstret är av egenkomponerad sort. Mycket amatörmässigt gjort - men med stoooor entusiasm och glädje. Det blev även en "Partypingla" i rosa kidsilk med glittervingar och en mätarlarv i Morjärvsgar.

Det tog nästan ett år… men jag har ju så rysligt svårt att handarbeta då känslan för det jag har i händerna inte är rätt. Den här började jag med till påsk förra året då vi åkte till fjällen hela familjen. Så varje gång jag fortsatt så har jag varit tillbaks i fjällen – å då har det liksom inte gått. Så jag har lagt bort den.

Och varför är det säkert någons om undrar. Jo, jag tror nämligen att tingen har ett minne. Virkar jag med ledsamhet så fastnar det i handarbetet och jag – om färdigheten är till mig - får sedan bära med mig svårmodet i maskorna varje gång jag tar det på mig. Och ännu mer noga är det om det är till någon annan. Då måste det göras med glädje och kärlek så det sprids vidare till mottagaren.

Så därför kanske en del saker tar lite längre tid än andra. Ibland stickar jag in teveprogram eller ljudböcker i handarbeten. Och varje gång jag använder dem så kommer jag ihåg. Det kan inte vara från mitt minne utan det måste ha med tingens minne att göra. Det finns säkert något fint ord för det – så vet du som läser får du gärna meddela mig.

Har jag inget nytt att blogga om går det väl lika bra med nått gammalt opublicerat. Här är ett stickat armband i samma princip som pärlstickade pulsvärmare. Eftersom det är nästan oanvändbart när det är så stiligt pråligt duger det inte att gå till jobbet med.

Det måste bäras vid någon tillställning av glamour eller gala för att det ska gå att använda. Eller ge bort till någon med prinsessblod i ådrorna. Vet ni någon som passar i det så hör av er. Bättre det bärs och används av någon än att det ligger i min verktygslåda och tar plats.

Har gjort ett marinblått armband i samma teknik – men det har gömt sig någonstans och vill INTE komma fram fast än jag ropar. Så är det med en del saker. Kanske gör de så bara för att man faktiskt inte behöver dem…

Så här blev den. Tvådelad prinsessutstyrsel av värsta sort. På baksidan sitter så klart ett rosa släp med en ditsydd ros på… Den lilla drog på sig den direkt på kalaset förra söndagen och hade den på hela dagen. Den är härligt lila-glittrig!!!

Åh – Jag vill också ha!!! Men jag måste hejda mig och inse att det är skillnad på att vara 3 och 33…eller…Don´t remember how to play – så sjunger Robyn på sin nya platta. Kan det vara utklädningslekar hon menar??? Inte åt de kinky hållet för min del – mer åt det hållet att jag vill förgylla det som annars är tråkigt. Städning, tvättning och andra måstesaker. Nog skulle det bli mer roligt att ta tag i tråkgörat om man var uppklädd från topp till tå i prål…

Är vad den lilla älskar mest av alla färger. Till söndagens 3-årskalas har hon önskat sig en rosa och lila prinsesstårta och en rosa och lila klänning. Vad mer kan man tänkas behöva när man är tre år. Rosa… allt är rosa i hennes värld. Om jag inte misstar mig så symboliserar rosa bl.a. villkorslös kärlek. Och jag kan tänka mig att det är känslor som strömmar i en treåring. Villkorslös kärlek. Gränslöst och utan förbehåll.
Det är lätt att älska barnen så. Längst in i hjärtat så mycket att det gör ont.

Tyghögen på bilden är vad som ska bli den där rosa-lila prinsessklänningen. Vi får se hur den blir. Syr ju utan mönster och så får det skapa sig själv allt eftersom. Den blir säkert så fin att jag vill ha en själv. Det brukar bli så. Kanske det är dags att göra en paljetterat prålklänning till mamman också som jag kan svassa omkring i på hemmaplan och göra tråkigsaker med. Det är ingen dum idé. Tänk att få trippa omkring och vattna blommor i en prinsessklänning. Eller DISKA i PRINSESSKLÄNNING, eller varför inte förgylla DAMTORKNINGEN med en paljetterad och tyll-puffad prålkjol!!!

Kan nästa inte bärga mig. Det lila tyget hade de på tok-rea – 70% rabatt!!! Så jag storhandlade en hel meter för 30 spänn. Å så tyllet och paljettprålet. Så prinsessbakelsen gick lös på en knapp hundring. Det är billig vardagslyx till en lite sessa. För en mamma tror jag dock att det skulle gå åt typ 4 ggr så mycket tyg. Det finns ju lite mer av mig och omfånget är lite större. Men varför inte – knappa 400 kronor – och jag skulle bli Bergnäsets mest uppklädda diskerska…tåls att tänka på.

Här ser ni de nya torgvantarna, inspirerade av Pia via Jennie å så ett broderi som kom med posten i Hemslöjdstidningens artikel om Brita-Kajsa Karlsdotter och hennes vackra Anundsjösöm.

Vantarna är av en tvättmaskinstovad gammal ylletröja från Benetton. Broderiet är av återvunna efsingar av entrådigt ullgarn som jag fått till mig som en oväntad gåva från någon som inte ville ha kvar dem längre.

Fler lärd et bli. Å mer broderi lär komma. Trodde inte att det var så galet roligt att brodera på fri hand. Det är lite som att måla. Men vet hur man vill att det ska bli men inte hur det ser ut när det är klart. Det går bara att ana allt eftersom det växer fram.

Hade förresten på mig min gröna hatt på jobbet här om dagen…många kommentarer…de flesta var väl inte av komplimerande sort kan jag avslöja. Roligt experiment…alltid vidgar det kanske någons vy åt nått håll. Pratade senare på kvällen med en Pite-tjej i en affär inne i stan och vi konstaterade att man ska klä sig i kläder man blir glad av. För glädjen man känner av det som gör en glad smittar av sig på andra – även om betraktaren inte tycker om själva plagget.

Så ta på er det gladigaste ni äger å gå ut och smitta världen!!!

Måsta få flascha lite för Stick-OS. Alla är kanske inte så intresserade av damhockey, skidspring och backhoppning. Med mer än 2500 deltagare och lag från hela världen!!! Jag är så impad att jag tappat hakan flera gånger.

Har kommit fram till att den enda sporten jag skulle titta på när det är vinter sport det är hockey - när crosschecking blir tillåtet, curlin - när det börjar valla i sargen och så backhoppning - när det går att dra i nödstoppen EFTER själva avgången... Så risken är inte allt för stor att jag blir sportfantast.

Däremot Stick-OS är något som intresserar mig i allra högsta grad. Här kämpar tjejerna för brinnande livet. Med växande maskantal och blåsor i händerna för att på 16 dagar hinna färdigt. Jag håller så klart på Team Sweden – ni är min hjälar.

HEJA HEJA HEJA!!!


Läs mer om Stick-OS:
http://www.swedenknits.blogspot.com/
http://yarnharlot.ca/blog/olympics2006.html

Här tänkte jag lägga upp mina pyssel. Jag är passionerad pappersälskare och barnsligt förtjust i allt vad som går att göra med papper. Kort och kuvert är min specialitet. Stämplar, glitter och embossingpulver är förbrukningsvara hemma hos mig.