vivans

någon som vet??? Teknikens under och digitala värld... Slår även ett slag för www.blogglines.com där man dels kan ha sin egen blogg men även hålla koll på sina blogg-favoriter.

Ska försöka få till det där med bloggkartan - men det får bli en annan gång.

Varför verkar alla ha hängt upp sig på just fotbolls-VM OCH trafficing - hör det ihop - eller??? Eftersom jag är helt ointresserad av sport men desto mer intresserad av mänskliga rättigheter OCH skyldigheter gentemot varandra så verkar denna sammankoppling mellan fotboll och trafficing något märklig.

Eller är det så att man måste gå till "byxangrepp" för att somliga att vakna till liv och börja tänka???

På nått vis borde 500.000 slavarbetande kvinnor och barn I EUROPA kunna väcka uppmärksamhet, men tydligen krävs det ett massmedialt upplopp mot just tysklands prostitution under fotbolls-VM. Men jag undrar i mitt stilla sinne... räcker 500.000 utsatta människoliv och själar för att väcka medlidande i den stora del av världens befolkning som tittar på VM. Jag är tveksam... och det smärtar mig att en läderboll av dött grisskinn engagerar mer än 500.000 levande människor.

Skam den som går förbi ett upprop mot trafficing och prostitution utan att skriva på!

Livet är som mest bara vara och mindre mervärde... Det är först när man nöjt sig med att bara vara kan man se mervärde i det mindre.

Ämnet är: Kontrollbehov

Jag kan liksom inte låta bli. Jag kommer på mig själv – behovet av att ta kontroll pickar på och jag vill ta över kommandot. Ofta händer det i bilen, när någon ANNAN kör (!) och jag sitter på passagerarsidan som åskådare av färden.

Det började med att jag så smått upplyste min kärleksfulla chaufför om att Golfen har en femte växel. Ibland kom spaken aldrig längre än till fyran och min 1,6:a fick varva ur ordentligt innan jag tillslut inser att det inte kommer bli någon femte ”vers” i visan… så jag bara måste påpeka att –DET FAKTISKT FINNS EN FEMTE VÄXEL!!!

Igår hände det. Igen!
Kärleken skulle parkera bilen på stormarknaden och jag börjar peka vart det finns en ledig parkering att välja. Fast det finns hur många lediga som helst!!! Men jag vill gärna välja. I sista sekund hejdar jag mig och drar tillbaks min nypekade finger… om än försent… det hann upptäckas och vi fick oss ett gott skratt!!! Att det ska vara så himla svårt att låta bli.

Imorse hände det. Igen!
På väg till jobbet – kärleken kör. Det känns bra att bara få åka med på morgonen och kunna njuta av färden. Men efter två mil händer något… rutorna blir geggigare och geggigare. Jag misstänker att älsklingshjärtat mitt sitter och retas bara för att testa mig och mina gränser. Hur länge kan hon vänta innan hon börjar påpeka och ratta i spakarna??? Å mycket riktigt. Till slut, efter ytterligare en mil är sikten knapp genom framrutan och jag bara MÅSTE ta tag i spaken som upplysning om att –Det inte vore helt fel att använda sig av faciliteten VINDRUTETORKARE!
Vi skrattade tills mina tårarna rann. Och mina misstankar var helt rätt – Han satt och njöt av färden bara för att testa hur länge jag skulle klara mig utan att försöka ta kommandot över situationen.

Det ska int´va lätt!!! Jag övar mig och upptäcker om och om igen hur roligt det är när man får lära känna sig själv lite bättre varje gång. Och av bara farten växer ens förståelse inför andras korkade beteenden och jag inser att det faktiskt inte är så lätt alla gånger att vara människa. Så mina vänner – ta och titta på er själva lite närmare. Jag lovar – du kommer få många goda skratt när du upptäcker att även du faktiskt har nycker och beteenden som kan vara jävligt störande för din omgivning. Å det räcker med att se och erkänna dem – genast har du kommit en bra bit på vägen att lära känna dig själv.

Jag önskar dig en trevlig resa. HAHAHAHAHA!!!

Att göra ljusmansjetter i samma teknik som ringarna!!! Vilken lysande idé!!!

Att vara utan barnen ja... det är en ökenvandring jag inte önskar någon. Men allt går - även om det verkar svårt. Jag är övertygad om att vi klarar mer än vi anar. Människans inre gränser är mycket töjbara och vi kan bara ana vad vi är kapabla till, på gott och ont. Men att ha barn en vecka och inte barn nästa - det är att leva i svart och vitt och göra det bästa av det. När jag har barnen är jag nästan BARA med dem - å när jag inte har barnen kan jag göra allt jag längtat efter och aldrig kunnat förut.

Till alla som läser min blogg:
Lämna gärna kommentarer och/eller länkar till eran egen blogg/hemsida. Om ingen kommenterar så vet jag ju inte om någon läser...

För att kunna flyga måste man ta sats och våga hoppa ut från kanten. Flyga, dvs att färdas mellan uthopp och nedslag, går ALLTID bra, med eller utan flygmaskin eller vingar. Det är landningen det brukar vara problem med, ner kommer man alltid, mer eller mindre hårt. Sedan får man slicka sår eller hylla en seger. Vinst blir det hur man än gör och oberoende av skadans storlek. Den ligger i att trotsa rädslan, våga flyga och lita på att en god och ärlig färd ger en en värdig landning. Det slutgiltiga nedslaget får man ta som det kommer... När man nått målet får man utvärdera och se om flygturen var värd nedslaget eller om nedslaget var värd flygturen, beroende på vari rädslan suttit, och så lära sig av det till nästa gång.

Sedan kan man ju diskutera var målet är – jag tippar på målet är en del i färden. Fram kommer man aldrig ordentligt – det är ju alltid hälften kvar - vilket gör att det inte borde bli något nedslag alls, bara möjligtvis motvind under flygturen. Å då är det ju bara att ta på sig vegamössan, hissa segel och kryssa sig framåt. Det går liksom inte att misslyckas annat än om man INTE försöker eller GER UPP INNAN man ens börjat.


En liten försmak av framtidens boning - den lilla röda gården längst upp till höger.
http://www.praestholm.se/pholm_f.jpg