Om att trotsa sin rädsla
För att kunna flyga måste man ta sats och våga hoppa ut från kanten. Flyga, dvs att färdas mellan uthopp och nedslag, går ALLTID bra, med eller utan flygmaskin eller vingar. Det är landningen det brukar vara problem med, ner kommer man alltid, mer eller mindre hårt. Sedan får man slicka sår eller hylla en seger. Vinst blir det hur man än gör och oberoende av skadans storlek. Den ligger i att trotsa rädslan, våga flyga och lita på att en god och ärlig färd ger en en värdig landning. Det slutgiltiga nedslaget får man ta som det kommer... När man nått målet får man utvärdera och se om flygturen var värd nedslaget eller om nedslaget var värd flygturen, beroende på vari rädslan suttit, och så lära sig av det till nästa gång.
Sedan kan man ju diskutera var målet är – jag tippar på målet är en del i färden. Fram kommer man aldrig ordentligt – det är ju alltid hälften kvar - vilket gör att det inte borde bli något nedslag alls, bara möjligtvis motvind under flygturen. Å då är det ju bara att ta på sig vegamössan, hissa segel och kryssa sig framåt. Det går liksom inte att misslyckas annat än om man INTE försöker eller GER UPP INNAN man ens börjat.
En liten försmak av framtidens boning - den lilla röda gården längst upp till höger.
http://www.praestholm.se/pholm_f.jpg
Sedan kan man ju diskutera var målet är – jag tippar på målet är en del i färden. Fram kommer man aldrig ordentligt – det är ju alltid hälften kvar - vilket gör att det inte borde bli något nedslag alls, bara möjligtvis motvind under flygturen. Å då är det ju bara att ta på sig vegamössan, hissa segel och kryssa sig framåt. Det går liksom inte att misslyckas annat än om man INTE försöker eller GER UPP INNAN man ens börjat.
En liten försmak av framtidens boning - den lilla röda gården längst upp till höger.
http://www.praestholm.se/pholm_f.jpg
Kommentarer:
Trackback