vivans

... och idag minst 112 döda efter en bilbomb i Bagdad.

Vad är det som berör? Vilkas liv är värdfulla? Vem får beröva en annan människa livet?

En asiatisk student dödar amerikaner i amerika.
Militanta grupper dödar sina landsmän för att bli av med amerikaner.
Amerikanska soldater dödar irakier för att få kontroll över fossila värden.

Psykiskt sjuka människor utan spärrar dödar oskyldiga.
Alla har de motiv.

En del mördar, andra dräper eller avlivar
Metoderna är olika
Vapnen varierar
Men alla dödar och släcker de människoliv
Motivet - rädsla
Att förlora något eller någon

Ingen vinner
Alla förlorar

Varje människa som mister sitt liv på grund av motivet - rädsla att förlora något
Bär en längtan
efter - ett bra liv, kärlek, trygghet, lycka
och alla dessa själar som befrias från sina kroppar
lämnar sorg i andras hjärtan
river upp sår i levande människor
sliter hjärtan i tu

Men ändå - någonstan - på någotsätt
får jag en känsla av
att somligas liv är mer intressanta än andras
att vissas sorg är mindre värd än andras
att en del människors längtor inte värdesätts rättvist
och att
alla dessa rubriker i tidning, radio och TV
sorteras och värderas
innan de släpps vidare ut i världen
och världen står som nickedockor

I dagstidningarna skrivs det inte om självmord - för då stiger självmordsstatistiken
Men det skrivs om mord - dagligen - varje timme
Ökar inte mordstatistiken då???
Barnmord
Kvinnomord
Krigsoffer


Om en människa kan bli oskyldigt dödad av en annan
kan en annan bli skyldigt dödad
Om en oskyldig kan bli dömd, kan en skyldig dömma andra

Är det så att vissa människors liv är mer legala att släcka än andras
och metoden krig - är OK - bara det är någonannanstans än i buskarnas land
oavsett om motivet grundar sig i ett yttre hot från ett annat land
eller inre helvete i någons hjärna

Sväva täcket, eller också veva täcket. Två uttryck med samma innebörd. Det handlar så klart om att fluffa till täcket så att det hamnar på rätt plats i påslakanet och så ska det liksom landa så där härligt på kroppen innan det är dag att gå och sova. Precis så som bara en vuxen kan innan godnattpussen.

Så klart är det ordkonstnären här i familjen - Alva 3 år som briljerat än en gång. Kanske har jag nämt dessa följande tidigare, i så fall kommer det här igen:

Ljuda. Här handlar det om att öka volymen på rockmusiken i högtalarna tills trummhinnorna sätter hela kroppen i självsvängning.

Och sist men inte minst: Kallne. Det är kort och gott - luftkonditionering och sval skön luft i bilen.

Har hittat bilder på gammalt godis som aldrig kommit sig så långt som hit till bloggen. Ståltrådsblommor  klädda med handgjort kinesiskt rispapper - att pryda kökets färska kryddorna med.

Firar semester hemma med kärleken i världscentrat vid Råneälvens vackra strand. Här är skööönt vill jag lova. Dagarna ägnar jag åt att packa upp mina flyttkartonger som sedan två veckor nu, fyllt bagarstugan till bredden. Nu börjar jag se ett slut på eländet. För att göra saken lite lättare kör jag flyttkartongerna med åkgräsklippare med cykelkärran på släp. En höjdare för en sent utvecklad moturburen ungdom som jag...

Det senare problemet blir att städa ur min gamla lägenhet. Men vad tror ni om en/flera dunk(ar) vin - några glada vänner och en trevlig stereo som spelar allt en städpatrull kan önska samt fri pizza till middag. Är det någon där i andra änden av alfaslangen som känner sig manad - så hör av er. Detta ÄR en vädjande inbjudan om hjälp!!!

Önskar er alla en trevlig semester! Å här en liten bild på en ny gladhet i vardagen. Laservattenpasstillbehör på en kryddlampa. Visst bubblar det liksom till i själen av gladhet. Vardagen är full av nya smålyckor som ler mot en. Det är bara att ge sig ut att samla.

Några nya ord ur verkligheten: Saxa=Klippa, Dusi= Godis, Filta=Bre om. Det kommer mera...

Låt livet bli roligare - se leenden lite var stans. Som här ett glatt vred...

Ibland då trädet tappar sina kottar uppdagas det att det var i dem förståndet satt - i kottarnas frön, med viljan att föröka sig - och inte i själva trädet. Det står stadigt kvar. Ju mer det växer, för varje skott det skjuter och ju bredare stammen blir med varje årsring, desto mer förankrad blir trädet i sin rotsak.

Vinden tar med sig trädets viskningar. De hörs genom årstiderna för att sedan återvända och överrumpla med rytande storm. Samtidigt har moder jord öppnat sin famn för ett möte. Hon överraskas och blåser omkull av en vindby och får sig en törn. Det hjälper inte att hon kastat drivankar och försiktigt höjt sin röst för att bli hörd. För i samma takt som trädet växte lika fort försämrades chanserna för omgivningen att nå upp till kronan för att bli hörd.

Kottarna hör till trädet och trädet hör till skogen där den står – ingen annan stans. Moder jord ligger sårad och har sin själ i allt levande. Även i träd med skallar som skäller av omedveten frustration utan eget valt mål. Att kottarnas frön måste släppas fria för att kunna gro, det händer med hjälp av vatten, vind och småtvingad framtid. Moder jord hon står i nuet, med utsträckta händer, bredvid skogens träd och betraktar det som sker. Hon försöker låta var sak ha sin tid och var tid ha sin sak. Hon hör vindens viskningar men förstår inte alltid, även om hon så gärna vill.

Å för varje dag som går, ylar vinden, men bara i byarna. Löven som borde ha burit med sig fällningar av vikt för att berätta om livet, de sveptes iväg i en av stormbyarna och virvlade bort utan hörhåll. Sedan gömde de sig i skuggan av skallen som ekar mellan här och där och långt bortom längtan.

Moder jord vänder sig om för att komma tillbaks en annan dag. Hon går på sin egen tur för att söka sig ett vindtätt skydd mot kulna trädfällningar. För även om brisen smeker hennes kropp när solen skiner så svalkar oväntade stormar nog så mycket.

Trädet är maktlöst motgörligt och finner allt för lätt tillfredställelse i att be buskar om råd. Kanske fälls det till slut av vinden med rotvält som följd. Eller så kanske det gör sig själv till stubbe, bara för att det i stormen glömde lyssna till de kloka i kråkorna sång. De sjunger om att beskärning gynnar kronans tillväxt och kottarnas möjlighet att fällas lättare.

Å tiden den går. Träden i skogen det står. Moder jord vandrar vidare. Och under tiden växer buskarna sig bara större och större av sin egna inre kraft.

Jag har hittat mig själv. Äntligen!!!

Ni vet - tevereklamen för AMF Pension - där olika människor besöker sig själv i framtiden. Här har jag besökt mig själv i framtiden. Lägg bara märke till att jag även som ordentligt mogen kvinna fortfarande tar mig en päroncognac då och då - jag har bara gömt flaskan bakom mig. Det ser så illa ut på bild...

Här har jag rast en stund efter en promenad. Måste tänka lite på gickten. Har just varit på affären och köpt ny blå färg till mitt vackra silvriga hår och snart ska jag gå in och färga det. Lätt ljusblått så att det skimrar härligt vacker i sommarsolen.

Skål!

If I could - you know I would - If I could - I would... gå på kurs hos en spindel och lära mig väva så sirliga vackra handarbeten som bara de kan.

Å med vilken hastighet sedan. I förhållande till sin egen storlek är det ju som minst en hektar trasmatta om jag skulle prova själv - å det på bara någon timme. Spindlar är trevliga små djur - med stora stooora underverk. Dessutom har jag hört att de är små städare i våra hem, håller undan småkvalster och så fastnar det damm i deras nät - som mikroskopiska flugfångare. Å så är de även ett gott betyg på ett mögelfritt hem, dessutom.

Spindlarna och jag vi är kompisar. De får bo hos mig, så länge de inte promenerar på min huvudkudde och bara de håller de värsta smådjuren i schack. Kanske man skulle gå på lite större spindelsorter, så de kan valla damråttorna ut genom dörren... Vart ligger djuraffären?

Maskrosor ÄR verkligen underskattade. Vackra som tusan ju fler de är i tusentalet. En bit från huset böljar en hel äng i idiotgula maskrosor. Det är nästan så man blir galen av gult!

Här är det Emma som fått smita ner i rosorna. För rosor är de - minst lika vackra som de röda - när de kommer så här i flock. Undrar vad kaninen skulle säga om han fick komma sig lös här? Han skulle nog tro att han hamnat i paradiset. Mat överallt, hur mycket han än hoppade och åt.

Å på tal om kaninen... så tror han att våran kattunge är en liten kaninfröken. Och kattungen tror att kaninen är en stor råtta. Här på "djurgården" har vi det lite konstigt. Idag blev jag, av kärleken, besjungen som ko och kontrade snabbt med att låta kompositören bli tjurskalle. Å heller ko - än tjurskalle... Eller som Laila Wikström, konstnärinna från Sunderbyn i Luleå, så vackert har målat om; Hellre överviktig - än skitviktig.

Å maskrosorna då. De är både tjurskalliga och skitviktiga. Tjurskalliga att bli av med från gräsmattan och skitviktiga för frusna vårsjälar. Å jag, jag älskar dem så mycket att de gör ont när jag får njuta dem så här på försommaren - i överflöd.

En vårlig härlighet att njuta ögat med. Jag - en blommhungrande Norrbottning med frost mellan tårna - får lätt frispel när jag får uppleva något så makalöst vackert som detta. Magnoliablommor på bar kvist - i vårsolen bakom Domkyrkan i Linköping. Jag säger bara AAAAH!

Det är ögongodis som tar sig ända in i själens mitt och ruskar tag i en tills man tappar båda hakan och andan. Vill HA HA HA i min trädgård, men då får jag nog antingen vända Sverige upp och ner eller bygga ett orangeri och hoppas på det bästa vad gäller billiga elpriser. Vilket inte verkar högst troligt...

Får nöja mig med bilden, minnet och önskan att få uppleva henne igen. Rosa, pärlemorskimrande Magnolia. Kan man bli kär i en blomma så sa det bara klick när vi möttes. Å hade hon varit filmstjärna så borde jag bett om autografen.

En liten rackare, svart som natten, har flyttat in i vårat hus. Han heter Lakrits och är 13 veckor och en dag idag. Att någon så liten kan stjäla så mycket uppmärksamhet - det hade vi inte trott. Han har tagit oss med strom och vi är förälskade.

Efter rubriker i tidningarna om Smartfresh-behandligen av äpplen så mailade jag ICAs kundskontakt för att fråga om det verkligen stämde. Det här är vad jag fått till svar idag:


Hej!

Tack för att du har hört av dig till oss.
Än så länge finns ingen frukt behandlad med Smart Fresh i ICA-butikerna. ICA
överväger att sälja frukt som är SmartFresh-behandlad, eftersom metoden är
godkänd av EU och Livsmedelsverket och anses ofarlig. ICA tittar nu på vilken
kundnytta metoden har och vilket ställningstagande vi ska ta i frågan för
framtiden. Vi måste först och främst lyssna på våra kunder.

Smart Fresh-meotden används främst utanför Europa, i USA, Nya Zeeland,
Australien och Chile.
På svensk frukt används inte metoden alls.

För mer information om SmartFresh-metoden, se Livsmedelsverkets hemsida.

Med vänlig hälsning
ICA Kundkontakt
Åsa Rosing

Tel ICA Kundkontakt: 020 - 83 33 33
Fax ICA Kundkontakt: 020 - 83 33 30
E-post ICA Kundkontakt: [email protected]
Hemsida ICA : www.ica.se

någon som vet??? Teknikens under och digitala värld... Slår även ett slag för www.blogglines.com där man dels kan ha sin egen blogg men även hålla koll på sina blogg-favoriter.

Ska försöka få till det där med bloggkartan - men det får bli en annan gång.

Varför verkar alla ha hängt upp sig på just fotbolls-VM OCH trafficing - hör det ihop - eller??? Eftersom jag är helt ointresserad av sport men desto mer intresserad av mänskliga rättigheter OCH skyldigheter gentemot varandra så verkar denna sammankoppling mellan fotboll och trafficing något märklig.

Eller är det så att man måste gå till "byxangrepp" för att somliga att vakna till liv och börja tänka???

På nått vis borde 500.000 slavarbetande kvinnor och barn I EUROPA kunna väcka uppmärksamhet, men tydligen krävs det ett massmedialt upplopp mot just tysklands prostitution under fotbolls-VM. Men jag undrar i mitt stilla sinne... räcker 500.000 utsatta människoliv och själar för att väcka medlidande i den stora del av världens befolkning som tittar på VM. Jag är tveksam... och det smärtar mig att en läderboll av dött grisskinn engagerar mer än 500.000 levande människor.

Skam den som går förbi ett upprop mot trafficing och prostitution utan att skriva på!

Att göra ljusmansjetter i samma teknik som ringarna!!! Vilken lysande idé!!!

Att vara utan barnen ja... det är en ökenvandring jag inte önskar någon. Men allt går - även om det verkar svårt. Jag är övertygad om att vi klarar mer än vi anar. Människans inre gränser är mycket töjbara och vi kan bara ana vad vi är kapabla till, på gott och ont. Men att ha barn en vecka och inte barn nästa - det är att leva i svart och vitt och göra det bästa av det. När jag har barnen är jag nästan BARA med dem - å när jag inte har barnen kan jag göra allt jag längtat efter och aldrig kunnat förut.

Till alla som läser min blogg:
Lämna gärna kommentarer och/eller länkar till eran egen blogg/hemsida. Om ingen kommenterar så vet jag ju inte om någon läser...

Barnen har pirr i magen inför den kommande resan till mosten i Stockholm. Jag ser fram emot att få åka. Ska ta med mig EN stickning som jag kan koncentrera mig på. Förhoppningsvis är hinner jag klart för avlämning till en god vän på onsdag eftermiddag innan hemfärden från Umeå.

Ringde syster i går bara för att prata en liten stund medans kärleken åkte ut på ett ärende... En stund blev fort 72 minuter. Tänk vad tiden går fort när man har roligt.

Tiden går fort ja... visst går den lite fortare för varje år. Beror det på att dagarna ser lika dana ut och inte går att särskilja eller är det för att livet helt enkelt bara blir roligare och roligare ju äldre man blir. Jag hoppas på det senare. I augusti kom vi tillbaks från semestern. Då skojade jag med mina jobbarkillar och sa - Ta fram julsakerna för innan vi vet ordet av är det dags att pynta. Och mycket riktigt... innan vi han sno oss om så var det första advent. Nu håller jag på att förbereda midsommarplaneringen. För när vi vaknar i morgon är det kanske midsommarafton - av bara farten.

Framtiden - WROOOOOM - Here I come!


PS. Senaste inköpet: En beggad PalmV på Blocket. För att hålla reda på "tiden" lite bättre. Telefonalmanackan håller verkligen INTE måttet...

Mina små älsklingar kom i lördags. Längtan blir värre och värre varje gång. Det är som att amputera kroppsdelar när barnen åker. Tänk dig att lägga en arm i en skåp och vänta i en elva fjorton dagar innan du får ta fram den igen och koppla på...

OLIDLIGT så man kan behöva en kroppsdel - när den är borta. Samma är det med barnen. Från början var det onekligen ganska skönt eftersom det varit så mycket barn och så lite egen tid sååå länge. Men allt eftersom livet planar ut och egentiden växer så märker jag att barnen är det som får livet att gå runt. Det gäller att hitta en form och balans som passar hela familjen.

Och den bara växer - famljen alltså. På lillans treårskalas var det så mycket "familj" att man nästa behövde backa. Mormor och morfar och nya föräldrar och barn och andras mostrar å en kusin som ingår i den "medfödda" famljen. Många nya bonusmedlemar man aldrig annars skulle träffat som berikar och skänker livet nya nyanser. Det är spännande.

I helgen har vi gjort stan. Uppdaterat lite pyssel och hälsat på älsklingsfarmorn som fått en ny höftled. Avrundade kvällen hos Tavessons med lek, god middag och stickning i Marias fantastiskt vackra fåtölj. Tack Maria - för maten och inspirationen - nu måste jag också sticka mig en låååång lurvid halsduk.

Söndag steg vi upp och packade badkläder och picknicklunch som vi tog med till Boden och Nordpoolen. Fortsatte sedan till mormor och passade på att busa och stoja tills Emma nästan slog ut en tand. Så i morgon blir det tandläkarbesök på morgonen och kolla upp så vi inte skadat underliggande och kommande tand/tänder. Det var läskigt innan vi visste vad som hänt. En massa blod ur munnen, så jag inte såg vart det kom ifrån, på min stora lilla kärlek!!! Tanden stod nästan rakt ut och vi visste inte om den satt fast eller inte... Tack och lov rätade den till sig efter ett tag, men betydligt mer lös än innan den försökstagna tuggan i dörrposten.

Nåja efteråt när allt lugnat sig så var vi båda överrens om att det var roligt att busa och vi var båda med på det. Men nästa gång hoppas jag verkligen att det är jag som får ta smällen och inte någon av de små liven. Det gör ondare i hjärtat att se barnen lida och vara rädd än själv uppleva fysisk tillskansad smärta...

Hej hopp i galopp. Har hunnit bränna vid en panna lingonsylt också.... Stjiiiiit! Kan man säga om det...

Tulpaner i butiken är ett säkert tecken på att våren är på väg. Även om det känns lite främmande så där direkt efter att amaryllisen blommat ut och julstjärnan dött uttorkningsdöden.

Men en dag stod de där på mitt köksbord. Vackra och väldoftande gula, härliga – TULPANERNA! De kom hem med kärleken och stod sig praktfullt i över en vecka innan de blommat ut. Här är de fullt utslagna och viker ut innerligheten till beskådan. Se så vackert!!! Det gör nästan ont. Ser fram emot att få gräva i jorden och plantera vårlökar som kan njutas nästa vår i något soligt läge.

Funderar på att palla mina gamla gula och rödatulpaner till våren i gamla huset. Brukade alltid ge dem till mamma på morsdag… nu har jag inga egna att plocka i vår och det är inte lika mycket känsla i köpta som i hemodlade…å det vore ju roligt om jag snott de jag planterat själv. Men jag tror inte det. Även om tanken att palla dem lockar…