vivans

Ord som fallit glömska under sommaren men nu kommit upp i dagen igen är bl.a. verbet nona: Att bli nonad innebär att något nynnar: nono nononnon noooo, på en melodi som man inte kan texten på medan man blir vaggad i en stor och trygg famn. Nästa ord som kommit upp ur minnets djupa ocean är sustantivet nenne, det är kort och gott välling.

Känsliga läsare varnas och djurrättsaktivister avvisas å det bestämdaste att läsa vidare.

Igår fick Lakrits (den svarta tussen på bilden, som nu blivit 6 månader) sina kulor borttagna, tatuerat ID-nummer i örat och sin första vaccination mot kattpest. Nu måste han stanna inne några dagar så igårkväll var han sur som ett ägg, högg efter våra fötter och klöstes. Kan ha berott på den hunger som drabbat honom eftersom han inte fått mat på ett dygn.

Vi petade åt honom lite torrkulor i omgångar på kvällen och han blev lite trevligare. Senare på natten grep dock hungern tag i honom igen och maten VAR SLUT i matskålen!!! I sin desperation börjar han gå på jakt inomhus efter eventuella matrester och hittar till sin ljuva lycka några torrfoderbitar i en skokartong som barnen byggt om till leksakslåda åt honom. En skokartong som de tejpat igen, tagit upp en 6-7 cm stort hål i locket, stoppat i en boll med bjällra och några matkulor för att locka honom att leka med bollen i lådan med hjälp av tassen.

Nu var det ju inte bollen han ville åt utan maten - HAN VAR JÄTTE-HUNGRIG!!! Så katt-stackarn stoppar helt sonika ner HUVUDET, FASTNAR och drabbas av förståerliga skäl av PANIK!!! Gissa vilket uppvaknande vi fick kvart i fem i morse när vi får höra katten och sedan får se honom rusa runt i huset med en kartong på huvudet. Han springer in i väggar och möbler utan att se ett enda skit.

När kärleken väl fick stopp på lilla livet och gav honom mat, var han så rädd och skärrad att han tryckte sig kvar i husses trygga famn ett bra tag innan han kände av hungern igen.

Livet är inte lätt när man är liten, förlorat sina kulor OCH måste vara hungrig i svartaste natten.

...men jag har varit lite sjuk igen! IGEN!!! Livet börjar ta mig tusan likna kattskit, rutten sådan. Den här gången brände jag av med en magsjuka. För er som inte vet så innebär det mer ångest för min del än kräk och annat som hör en magsjuka därtill. Jag gör vad som helst för att slippa kräkas... å då menar jag vad som helst. Säljer mina barn är ett exempel. Ett annat är -Ett skott i skallen - som kan bota och lindra.

Klart jag skulle ångra min efteråt. Men mitt i den värsta fobien då ångesten tagit tag om hela ens inre så går jag vilken väg som helst - bara den är enklare än att kräkas!!!

Men TACK och all LOV, PRIS och ÄRA till kärleken för assistans och lindring. För det är inte helt fel att få pannan baddad med kall våt handuk, mitt i natten efter en kräkattack, av mannan man älskar mest. Får man dessutom en egen tältsäng uppställd på toaletten med kudde och två täcken så är den nästan, men bara nästan OK, att vara magsjuk.

Nu gäller det bara att gudarna är god mot resten av familjen!!! För på torsdag bär det av till huvudstaden för att fira av farmor och farfar som fyller 165 år i år (80+85). Våldgästar Syster-Yster och Johan i deras nya lägenhet i Jarlaberg. Jag håller på att längta ihjäl mig!!! Så håll tummarna att tjejerna inte blivit smittade. Tänk er - Magsjuk 3-åring på tåg!?!?!?! Jag säger bara -NEJ TACK! Inte gärna.

Här har ni mina stjärnor som lucior. Eller som musior som Alva säger. Ibland fastnar bilderna i datorn och kommer liksom inte längre. Den här har pappan fotograferat hemma hos sig vid utprovningen av alla attiraljer till luciafirandet på dagis och skola.

Varje kväll sjunger vi musiasången i tysta huset. Fortfarande. Måtte det komma någon annan sång till den lilla snart. Börjar faktiskt ledsna…