Helgrapport

Mina små älsklingar kom i lördags. Längtan blir värre och värre varje gång. Det är som att amputera kroppsdelar när barnen åker. Tänk dig att lägga en arm i en skåp och vänta i en elva fjorton dagar innan du får ta fram den igen och koppla på...

OLIDLIGT så man kan behöva en kroppsdel - när den är borta. Samma är det med barnen. Från början var det onekligen ganska skönt eftersom det varit så mycket barn och så lite egen tid sååå länge. Men allt eftersom livet planar ut och egentiden växer så märker jag att barnen är det som får livet att gå runt. Det gäller att hitta en form och balans som passar hela familjen.

Och den bara växer - famljen alltså. På lillans treårskalas var det så mycket "familj" att man nästa behövde backa. Mormor och morfar och nya föräldrar och barn och andras mostrar å en kusin som ingår i den "medfödda" famljen. Många nya bonusmedlemar man aldrig annars skulle träffat som berikar och skänker livet nya nyanser. Det är spännande.

I helgen har vi gjort stan. Uppdaterat lite pyssel och hälsat på älsklingsfarmorn som fått en ny höftled. Avrundade kvällen hos Tavessons med lek, god middag och stickning i Marias fantastiskt vackra fåtölj. Tack Maria - för maten och inspirationen - nu måste jag också sticka mig en låååång lurvid halsduk.

Söndag steg vi upp och packade badkläder och picknicklunch som vi tog med till Boden och Nordpoolen. Fortsatte sedan till mormor och passade på att busa och stoja tills Emma nästan slog ut en tand. Så i morgon blir det tandläkarbesök på morgonen och kolla upp så vi inte skadat underliggande och kommande tand/tänder. Det var läskigt innan vi visste vad som hänt. En massa blod ur munnen, så jag inte såg vart det kom ifrån, på min stora lilla kärlek!!! Tanden stod nästan rakt ut och vi visste inte om den satt fast eller inte... Tack och lov rätade den till sig efter ett tag, men betydligt mer lös än innan den försökstagna tuggan i dörrposten.

Nåja efteråt när allt lugnat sig så var vi båda överrens om att det var roligt att busa och vi var båda med på det. Men nästa gång hoppas jag verkligen att det är jag som får ta smällen och inte någon av de små liven. Det gör ondare i hjärtat att se barnen lida och vara rädd än själv uppleva fysisk tillskansad smärta...

Hej hopp i galopp. Har hunnit bränna vid en panna lingonsylt också.... Stjiiiiit! Kan man säga om det...

Kommentarer:
Postat av: Annelie

Hur många barn har du? Hur orkar du vara ifrån dem? Jag har 5 barn och skulle inte klara att vara ifrån dom. Har varit det en gång det var hemskt.

2006-03-25 @ 09:16:17

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits