Nätbrynjan färdig

Det tog nästan ett år… men jag har ju så rysligt svårt att handarbeta då känslan för det jag har i händerna inte är rätt. Den här började jag med till påsk förra året då vi åkte till fjällen hela familjen. Så varje gång jag fortsatt så har jag varit tillbaks i fjällen – å då har det liksom inte gått. Så jag har lagt bort den.

Och varför är det säkert någons om undrar. Jo, jag tror nämligen att tingen har ett minne. Virkar jag med ledsamhet så fastnar det i handarbetet och jag – om färdigheten är till mig - får sedan bära med mig svårmodet i maskorna varje gång jag tar det på mig. Och ännu mer noga är det om det är till någon annan. Då måste det göras med glädje och kärlek så det sprids vidare till mottagaren.

Så därför kanske en del saker tar lite längre tid än andra. Ibland stickar jag in teveprogram eller ljudböcker i handarbeten. Och varje gång jag använder dem så kommer jag ihåg. Det kan inte vara från mitt minne utan det måste ha med tingens minne att göra. Det finns säkert något fint ord för det – så vet du som läser får du gärna meddela mig.

Nätbrynjan färdig


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits