Om att lära känna sig själv
Ämnet är: Kontrollbehov
Jag kan liksom inte låta bli. Jag kommer på mig själv – behovet av att ta kontroll pickar på och jag vill ta över kommandot. Ofta händer det i bilen, när någon ANNAN kör (!) och jag sitter på passagerarsidan som åskådare av färden.
Det började med att jag så smått upplyste min kärleksfulla chaufför om att Golfen har en femte växel. Ibland kom spaken aldrig längre än till fyran och min 1,6:a fick varva ur ordentligt innan jag tillslut inser att det inte kommer bli någon femte ”vers” i visan… så jag bara måste påpeka att –DET FAKTISKT FINNS EN FEMTE VÄXEL!!!
Igår hände det. Igen!
Kärleken skulle parkera bilen på stormarknaden och jag börjar peka vart det finns en ledig parkering att välja. Fast det finns hur många lediga som helst!!! Men jag vill gärna välja. I sista sekund hejdar jag mig och drar tillbaks min nypekade finger… om än försent… det hann upptäckas och vi fick oss ett gott skratt!!! Att det ska vara så himla svårt att låta bli.
Imorse hände det. Igen!
På väg till jobbet – kärleken kör. Det känns bra att bara få åka med på morgonen och kunna njuta av färden. Men efter två mil händer något… rutorna blir geggigare och geggigare. Jag misstänker att älsklingshjärtat mitt sitter och retas bara för att testa mig och mina gränser. Hur länge kan hon vänta innan hon börjar påpeka och ratta i spakarna??? Å mycket riktigt. Till slut, efter ytterligare en mil är sikten knapp genom framrutan och jag bara MÅSTE ta tag i spaken som upplysning om att –Det inte vore helt fel att använda sig av faciliteten VINDRUTETORKARE!
Vi skrattade tills mina tårarna rann. Och mina misstankar var helt rätt – Han satt och njöt av färden bara för att testa hur länge jag skulle klara mig utan att försöka ta kommandot över situationen.
Det ska int´va lätt!!! Jag övar mig och upptäcker om och om igen hur roligt det är när man får lära känna sig själv lite bättre varje gång. Och av bara farten växer ens förståelse inför andras korkade beteenden och jag inser att det faktiskt inte är så lätt alla gånger att vara människa. Så mina vänner – ta och titta på er själva lite närmare. Jag lovar – du kommer få många goda skratt när du upptäcker att även du faktiskt har nycker och beteenden som kan vara jävligt störande för din omgivning. Å det räcker med att se och erkänna dem – genast har du kommit en bra bit på vägen att lära känna dig själv.
Jag önskar dig en trevlig resa. HAHAHAHAHA!!!
Jag kan liksom inte låta bli. Jag kommer på mig själv – behovet av att ta kontroll pickar på och jag vill ta över kommandot. Ofta händer det i bilen, när någon ANNAN kör (!) och jag sitter på passagerarsidan som åskådare av färden.
Det började med att jag så smått upplyste min kärleksfulla chaufför om att Golfen har en femte växel. Ibland kom spaken aldrig längre än till fyran och min 1,6:a fick varva ur ordentligt innan jag tillslut inser att det inte kommer bli någon femte ”vers” i visan… så jag bara måste påpeka att –DET FAKTISKT FINNS EN FEMTE VÄXEL!!!
Igår hände det. Igen!
Kärleken skulle parkera bilen på stormarknaden och jag börjar peka vart det finns en ledig parkering att välja. Fast det finns hur många lediga som helst!!! Men jag vill gärna välja. I sista sekund hejdar jag mig och drar tillbaks min nypekade finger… om än försent… det hann upptäckas och vi fick oss ett gott skratt!!! Att det ska vara så himla svårt att låta bli.
Imorse hände det. Igen!
På väg till jobbet – kärleken kör. Det känns bra att bara få åka med på morgonen och kunna njuta av färden. Men efter två mil händer något… rutorna blir geggigare och geggigare. Jag misstänker att älsklingshjärtat mitt sitter och retas bara för att testa mig och mina gränser. Hur länge kan hon vänta innan hon börjar påpeka och ratta i spakarna??? Å mycket riktigt. Till slut, efter ytterligare en mil är sikten knapp genom framrutan och jag bara MÅSTE ta tag i spaken som upplysning om att –Det inte vore helt fel att använda sig av faciliteten VINDRUTETORKARE!
Vi skrattade tills mina tårarna rann. Och mina misstankar var helt rätt – Han satt och njöt av färden bara för att testa hur länge jag skulle klara mig utan att försöka ta kommandot över situationen.
Det ska int´va lätt!!! Jag övar mig och upptäcker om och om igen hur roligt det är när man får lära känna sig själv lite bättre varje gång. Och av bara farten växer ens förståelse inför andras korkade beteenden och jag inser att det faktiskt inte är så lätt alla gånger att vara människa. Så mina vänner – ta och titta på er själva lite närmare. Jag lovar – du kommer få många goda skratt när du upptäcker att även du faktiskt har nycker och beteenden som kan vara jävligt störande för din omgivning. Å det räcker med att se och erkänna dem – genast har du kommit en bra bit på vägen att lära känna dig själv.
Jag önskar dig en trevlig resa. HAHAHAHAHA!!!
Kommentarer:
Postat av: Bert
Haha - Kul, men frustrerande. Det förstår jag.
Postat av: Vivan
Frustrerande... mest säkert för den som kör. Jag måste lära mig bita mig i läppen och hejda mig. Ta kommando på mig själv innan jag försöker på andra.
Trackback